Klockan 08.00 vaknar jag av att ”väckarklockan” i min surfplatta spelar upp en behaglig melodi,”traditionella” väckarklockssignaler från ”förr” är inget som får mig på gott humör precis men det får däremot melodin jag ställt in på surfplattan.
På golvet ligger fortfarande Webster, min schäferhane och sover, tills han märker att jag rör på mig, då reser han på sig, och kommer fram för att buffa . Fåglarna har börjat röra på sig i det andra rummet, normalt brukar det vara undulaterna man hör först men denna gång är det för omväxlings skull en av Nymfkakaduorna som ”önskar godmorgon”, genom att vissla en liten svag trudelutt.
Upp ur sängen, klä på sig, in på toa, ut i köket, ge fåglarna mat, rasta hunden, ge hunden mat, äta min gröt, dricka kaffe, in på toa, raka sig, in i duschen, klä på sig, ut i köket, packa ryggsäcken, gå ner till färjan, avgår kl.10.37. Färjan var ett av transportmedlen, förutom spårvagn och buss, som bidrog till att Webster och jag kom till Kungälv.
Väl i Kungälv lånar jag Anettes bil, för att därifrån ta mig hem till Susanne & Daniel i Ytterby.
Denna gråa och regniga söndag, den 16 oktober, var ju inte speciellt uppiggande vädermässigt men när Susanne stod i dörröppningen till deras hem, och önskade mig välkommen, då blev dagen till en helt annan karaktär.
Några medlemmar hade redan kommit, en del samtalade, några var helt lyriska när de beskådade familjen Ohléns otroligt vackra fåglar. Fågelbeståndet bestod av ca 10 st Nymfkakaduor (två av paren är föräldrar till min hona och hane), Rödpannade Kakarikis, både gula, och brokiga, Lessons Dvärgpapegoja, och till slut, den mycket vackra Blå Pionus, en unge på drygt 4 månader.
Den lille solstrålen Johan, Susanne och Daniels son, ville vara med oss hela tiden, trots att tröttheten blev allt mer oövervinnlig, och till slut var det dags för honom att sova.
Ca 20 personer hade anammat inbjudan, dagens huvudtema var bygge av fågelleksaker men för dem som kände att de bara ville prata fågel, så gick detta alldeles utmärkt. De som byggde fågelleksaker höll till i ”hobbyrummet” som låg i källaren, emedan vi andra ”fågelnördar” hade samlats i bl.a vardagsrummet för att prata om fåglar.
Efter ett tag var det dags för fika, och här hade det inte sparats in på något men oj, oj, vilka smarriga kakor som hade bakats, dessa gick inte av för hackor, jag var inte speciellt nödbedd att ta påfyllning.
Efter att ha haft väldigt trevligt under några timmar, så var det dags att bryta upp, och resa tillbaks till Donsö, denna gång blev jag skjutsad av Anette ner till Saltholmen, där färjan avgick. Väl hemma så blev jag ”mottagen” av eufoni, speciellt av Freddi, min Kongopapegoja, hon visste inte hur väl hon ville, när jag tog ut henne från buren. De som inte förstår hur fäst man blir vid sina djur, och hur mycket glädje de ger, har gått miste om mycket.
Tack, Susanne, Daniel, och Johan, för en mycket trevlig tillställning!
Donsö 2016-10-17
Vid tangentbordet
Leif Ljungquist
