Helena Hurdén

Karlsbergs undulater!

Jag har ett fågelintresse som följt mig sedan barnsben. Jag är uppvuxen på gården där jag nu bor, återvände hit för 23 år sedan tillsammans med min sambo. Då jag var barn hade min far uppfödning av marsvin, och en mängd andra djur fanns också på gården, kaniner, får, getter, häst, katter, hundar och en liten flock med undulater.

Egentligen var det inte främst undulaterna som fångade mitt intresse, framförallt var det de vilda fåglarna som fascinerade mig. Jag kunde sitta i timmar och studera och njuta
av fågellivet i omgivningarna. Något av det bästa jag visste då (liksom nu!) var när de första stararna kom på våren och sjöng så fint.

Vid slutet av 70-talet uppfördes en voljär på berget bakom vårt hus av entusiastiska medlemmar i Projekt Berguv Sydväst. Under några år användes buren till berguvar som behövde konvalescens tills de var redo att släppas fria. Det var spännande att uppleva dessa stora rovfåglar på nära håll.

Under barndomen hade jag undulater, zebrafinkar och dvärgpapegojor. En av undulaterna brukade jag alltid släppa fri då min mamma hade symöten. Till glädje för en del och förskräckelse för andra då den flög runt bland damerna och satt en stund i håret på var och en.

Att undulaten åter kom in i mitt liv kan jag tacka min son Anton för. Min dotter Amanda hade några marsvin och Anton ville också ha egna djur av ett helt annat slag, valet blev undulater. För ca åtta år sedan köptes de båda första undulaterna som så småningom blev stamföräldrar till den uppfödning jag nu har.l

Det är fantastiskt att se hur de trivs utomhus under alla årstider. Det kan vara åtskilliga minusgrader men ändå sitter de ute och samspråkar glatt med varandra.

 

Det är oftast fullt upp då man har skaffat sig allt för många intressen genom åren och ett heltidsjobb ovanpå det. I familjen har vi tre hundar och åtta katter, jag har uppfödning av Sibirisk katt, tidigare har jag även haft uppfödning av Berner Sennenhund.

Hälsningar Helena